Livet, Yrket Döden, Skola, djur

Nära inpå döden

Innan jag började på veterinärutbildningen hade jag inte tänkt så mycket på döden. Det var något som fanns och som andra uttryckt det ”den ända rättvisan i världen då alla ska gå igenom det”. Med åren under utbildningen kom vi ofta i kontakt med döden och det var nog inget jag riktigt tänkt att vi skulle göra på det sättet trots att det egentligen var en självklarhet.

 

Under studietiden fanns döden hela tiden runt hörnet som en del av utbildningen. Vi hade allt från några veckor på patologen där vi skulle obducera till några veckor på olika slakterier med gris, ko, kyckling, får och fisk. De här veckor gick verkligen i det mörka dödens tecken och man insåg att dessa individer är det ingen som kommer att komma ihåg. De är bara en siffra och deras personlighet har inte fått möjlighet att göra ett avtryck i någons liv. Denna insikt kan jag uppriktigt säga att jag tyckte var lite jobbig. Vidare har även döden kommit in en hel del inom häst och smådjursvården men här finns desto fler solskenshistorier och berättelser om flera lyckliga år tillsammans med sin ägare. Det är ju faktiskt till och med så att vissa individer blivit likställda med en person då de betytt allt för sin ägare och varit någons bästa vän.

 
Det här med döden är givetvis ett mysterium men att man skulle komma så nära inpå det och bokstavlig se hur ett liv försvinner det hade jag nog inte tänkt så mycket på tidigare och det var svårt att föreställa sig innan man var där. Jag kan nog ärligt säga att det fått mig att fundera lite över mitt liv och vad jag vill få ut av det.