hemmet mamma, tid

För ett år sedan

Ett år kan uppfattas på så himla många olika sätt. Ibland rusar ett år förbi och andra gånger hinner det ske väldigt mycket innan det där året är slut. Hur som helst känner jag alltid en förväntan och nyfikenhet på vad just detta år ska innebära. För hur man än vänder och vrider på det är det lustiga och charmiga med livet att en av de där 365 dagarna kan innehålla en händelse som förändrar ditt liv. Den 7 februari 2015 var precis en sådan dag för mig eftersom jag, min då fem månader gamla son Love och min hund Filip flyttade till det jag idag kallar min borg. Efter några kämpiga månader hade jag ett hem som jag så länge saknat och jag fick möjligheten att samla alla mina saker under ett och samma tak.

 

Detta år har verkligen inneburit en utveckling för mig och jag har fått tagit del av den roll som med buller och bång kom in i mitt liv och kallas mamma. Att vara förälder är något som jag från början älskat och jag har känt det väldigt naturligt att vara just mamma. Samtidigt har det stundtals varit väldigt tufft att vara ensamstående med en liten bebis. Här kan jag bara intyga att det är ingen kliché utan man klarar verkligen mer än vad man tror och ibland har jag nynnat på Destiny's Child låten Suviver:

 

I'm a survivor , I'm gonna make it 

 

På något konstigt sätt har det hjälpt när det varit kämpigt och jag har fått den där lilla extra energin som räckt för stunden. För just där och då är det bara nu som räknas.